Kaunis Kotimaani (Värmlandsvisan) - Mauno Kuusisto (1959)

Ruotsalainen kansansävelmä (Svensk folksång) Mun kaunis kotimaani on vailla vertaistaan Kuin helmi se kirkkautta hohtaa Nyt linnan nään maan vierahan Sen loisto kuitenkaan, ei harhaan voi kulkuani johtaa Vain missä keinui kehtoni ja leikit leikittiin Vain sinne kuuluu juureni, ei maihin vieraisiin. En kaukana armastain mä kohtaa Tuo kaunis kotimaani on mulla määränpää Käy kulkuni kohti taivaanrantaa On silmät neidon vieraan maan kuin tulta säihkyvää Vaan kauneimman katseen armas antaa Ja siksi sinne kiiruhdan tuon leikkipaikan luo Hän keinullaan mua oottaa ja mulle hymyn suo Ja häntä saan käsilläin mä kantaa Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land! Du krona för Svea rikes länder! Ja, om jag komme mitt i det förlovade land, till Värmland jag ändå återvänder. Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö. Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö, så vet jag att aldrig jag mig ångrar. I Värmeland är lustigt att leva och bo; det landet jag prisar så gärna. Där klappar det hjärtan med heder och tro så fasta som bergenas kärna. Och var och en svensk uti Svea rikes land, som kommer att gästa vid Klarälvens strand, han finner blott bröder och systrar. I Värmeland - ja där vill jag bygga och bo, med enklaste lycka förnöjder. Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro, och luften är frisk på dess höjder. Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång - vid den vill jag somna så stilla en gång och vila i värmländska jorden.