Händelser som skakat Sverige | Norrmalmstorgsdramat 1973

Kort dokumentär om Norrmalmstorgsdramat 1973 Norrmalmstorgsdramat var ett gisslandrama i Sverige som ägde rum den 23-28 augusti 1973 på dåvarande Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm. Nils Bejerot skulle senare ge namnet stockholmssyndromet åt en aspekt av gisslans upplevelser, och det uttrycket spred sig över hela världen. Rånet började när Jan Erik "Janne" Olsson, en fånge på permission, gick in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg i centrala Stockholm den 23 augusti 1973. Olsson var beväpnad med en kpist och därför tillkallades polis som sedan gick in i banken. Med vapnet sårade han en av poliserna i handen. Han hade också med sig dynamit. Olsson, vars identitet i detta läge var okänd för polisen, tog tre kvinnor och en man ur bankpersonalen som gisslan; Birgitta Lundblad (31), Elisabeth Oldgren (21), Kristin Enmark (23) och Sven Säfström (24). Olsson krävde att Clark Olofsson skulle föras till honom och krävde utöver detta tre miljoner svenska kronor, skottsäkra västar, hjälmar, två pistoler och en flyktbil. Olofsson hämtades av polisen på fängelset i Norrköping efter ett regeringsbeslut. Men polisen släppte in honom i banken mot justitieminister Lennart Geijers och statsminister Olof Palmes order. Han fann där ytterligare en banktjänsteman, Sven Säfström (24), som införlivades med gisslan. Rånarna och gisslan barrikaderade sig sedan i bankens valv. Två polismän lyckades smyga in i banken och stänga dörren till valvet. Den 26 augusti borrade polisen ett antal hål i taket som först användes för att föra ner en kamera och sedan, den 28 augusti, för att släppa in gas i valvet. För att hindra polisen från att använda gas tvingades gisslan under perioder stå längs väggarna med snaror runt halsen så att de skulle strypas om sövande gas sprutats in i valvet. Två gånger sköt Olsson upp genom hålen och vid det andra tillfället träffades en kriminaltekniker i handen och ansiktet. Vid två tillfällen talade Olofsson, Olsson samt två ur gisslan med dåvarande statsministern Olof Palme. Kristin Enmarks telefonsamtal med Palme sändes direkt i radio. Dramat upplöstes i och med att polisen satte in gas. Inga av rånarna eller gisslan skadades. Janne Olsson dömdes till 10 års fängelse, avtjänade sitt straff och har sedan dess inte dömts för några liknande brott. I mitten av 1990-talet flyttade han till Thailand. Clark Olofsson dömdes för rån i tingsrätten men friades i hovrätten eftersom han hävdade att han bara försökte skydda gisslan. Han har sedan dess upprepade gånger dömts för våldsbrott, bland annat i Danmark. Med tanke på den långa tid som förflutit sedan Norrmalmstorgsdramat ägde rum, och det faktum att såväl rånarna som gisslan och polisen befann sig under stor psykisk press, är det svårt alternativt omöjligt att exakt utröna vad som egentligen skedde i enskilda situationer. De personer som var involverade i dramat och som ställde upp på TV-intervjuer 2003 i samband med 30-årsdagen av dramat hade emellanåt väldigt olika minnesbilder av detaljer i händelseförloppet. Mest påtagligt var att Janne Olssons och Clark Olofssons berättelser ofta går vitt isär och säger emot varandra.