Grioa - HippHopp

Från albumet "Jag rymmer hemifrån" (2006) http://grioa-texter.blogspot.com/ http://www.myspace.com/gronsaksmannen/ LYRICS: Att ni faktiskt lyssnar tystnar när rösten fyller ert ljudrum jag vill besvara den respekten med ord från min inre mun och när jag möter era ögon öron är en verklig sekund tack för att ni alla här är hjälp påväg påvägen ni förverkligar min dröm (Det borde börja här visst?) Glasartad blick tog slut på ord för att tänka klart sänkte garden fick slänga skåpmat för att orka vänta en nystart med en känsla av att jag förlorat mig själv i ett nät av frågor och lådor med svart på vitt och förmågan att skriva saker jag vågar stå för om vinden fortsätter blåsa fortsätter välta mitt torso försätta nackhår i gåshud kan nån säga mig varför jag står för och ser verklig ut från ett håll bara som träkatter på fönsterbleck jag spände för en vessla och red identitet till wilderness dom nöjde sig med att förstå att grioa han är när inpå men inte riktigt hiphop det är svårt att formulera fram ett superlativ för och jag hade rap att tacka leenden när din skit låg spänt i blöjor fackup graff att tacka livet när du ritade med kladdkritor det här är allt jag tänker på oavsett färgen på mina ögonvitor hur väsentlig tiden är för kärleken i det vi gör det vet jag inte men om du hör utan att lyssna är som att se utan att minnas klart att allt försvinner då men det fanns fan dom som sa från start det du gör är bra klättra fortsätt med det det du gör är smart fäkta fortsätt med det skeptiska är skeptiska än idag när texten skrevs gått från svacka till att snacka klart från nåt annat till såkallat det ni kallar poet välj nåt annat men jag stannar vid att rappa för er Att ni faktiskt lyssnar tystnar när rösten fyller ert ljudrum jag vill besvara den respekten med ord från min inre mun och när jag möter era ögon öron är en verklig sekund tack för att ni alla här är hjälp påväg påvägen ni förverkligar min dröm Dom har kallat mig drömmare men jag är hellre drömmare än dum nog att bedöma hur nån annan är Dom låtsades jag slapp för masken som dom satt där lossnade den var ändå genomskinlig jämt rostade min sista cigg och tänkte att jag aldrig svikit mig själv sån är sanningen från noll jag har aldrig nånsin varit falsk här speciellt inte mot mig om nån jag hoppades på nånting att ta mig dit jag ville skulle dimpa ner från himlen som en insikt som en vink om vikten att på sikt se vinsten i att kämpa aldrig lämna eller glömma sin dröm vissa saker hör bara rimbokens hundöron och jag har vikt in ett rim i musiken i talboken om ditt liv och jag ska skriva det jag ser tills benskörheten kräver stol framför mitt micstativ och bakom mig står Karl dna var den första som sa jag tror på dig sa du vandrar i varm sand man varför i helvete har du skor på dig